första inlägget..

nu har jag skaffat mig en egen blogg... känns som att det är ganska mycket som händer kring mig och tänker att det kanske kan vara skönt att rensa skallen lite ibland..

idag känner jag att jag har en ganska blödig dag.. mina tankar finns hela tiden hos elvis, ett konstant dåligt samvete om att jag inte har orkat lekt så mycket med honom, att det var längesen vi satt och drack låtsaskaffe, längesen vi tog fram vattenfärger, längesen vi ställde upp barbapapafigurerna i husen, längesen vi busade och sprang... dessa helt underbara stunder med elvis som jag älskar, stunder som får mig att känna mig som den lyckligaste och starkaste i världen.  stunder som får mig att vilja stoppa tiden och som får mig att vilja sparka skrika och hoppa på den här cancern som bara sätter käppar i  hjulet,  och förhindrar mig från att leva det rika vill jag vill!  känner ändå att jag är lyckligt lottad, det gör jag faktiskt... jag har världens finaste son, man, familj och vänner. och jag vet hur det är att vara lycklig, det vet inte alla..  det finns de som lever som i en gråzon, det kommer jag aldrig att göra.

viljan finns den finns verkligen,  det som blir tufft är när kroppen inte orkar. 

i måndags påbörjade jag min första cytostatikabehandling, det gick bra, första dagen mådde jag helt ok, men igår kände jag att jag inte alls hade så mycket kraft som jag önskat. 

nu börjar jag känna mig lite vimmelkantig såjag ska ta mig lite lunch, underbart goda rester av en fetaostlax vi gjorde igår, rekommenderas starkt, hör av er om ni vill ha receptet :)

tack alla fina vänner där ute, och förlåt för att jag är dålig på att höra av mig.